Wow! REKORD! :) :) :)

Yes UP UP UP! 🙂

Så glad, igår var det ”best ever” i antal besökare på bloggen! 🙂 Om jag skulle ha så många besökare varje dag skulle det betyda att jag är uppe på drygt 2700 unika besökare per vecka.

Och antalet ”views” igår var 513 vilket betyder 3591 ”views” i veckan! Så kul, det går verkligen uppåt och framåt med bloggen nu med en rasslande fart! Jag har inte ens bloggat fyra månader ju. Skönt med feed-back att man är på rätt spår och att veta att allt går åt rätt håll. Fick en kick här att wow, affirmationer + hårt arbete ger verkligen resultat!

Uppåt-flow! :)

Sky´s the limit! 🙂

Åkte ut till det hus vi ska renovera nu på förmiddagen och träffat en annan byggchef där. Till det här projektet måste jag välja hantverkare som kan få jobbet klart i tid då vi har en strikt deadline. Hoppas vi får en ok offert av dom snart.

Efter det hade jag ett kul ”möte” med en kompis som hade massa intressanta råd och tips till mig, verkligen på livets all plan 🙂 Det var båda idéer kring hur man skulle få en bättre hy, var man kan investera pengar med bra avkastning och hur man kan få relationen att funka. Hon är himla rolig!

Nu har jag ägnat mig lite åt bloggen.. och har flera samarbetspartners på gång som kommer göra att jag kan tjäna mer pengar på bloggen. Det är ju alltid välkommet!

Strax åker jag ut för en sista kontroll av lägenheten som är i stort sett färdigrenoverad. Äntligen! Nästa vecka får det bli val av mäklare och styling.

Och så är det väl fredagsmys ikväll.. barnen tycker det är så kul med vår nya popcornmaskin, så det blir väl att använda den.

Glad att jag haft en uppåt-period nu som verkar fortsätta skönt nog! Är på gång med alla mina drömlivsplaner om man säger så.. Mer om det framåt! Glöm inte att vi är värda: BARA det bästa! 🙂 Kram till dig!

Känner mig ledsen och frustrerad..

Förstår mig inte på vissa människor. Jag har haft en vän i många år som periodvis känts som min absolut bästa vän. Vi har varit nära som systrar. Så mycket gemensamt har vi och jag tycker hon är en sån rolig person. Vi har kunnat skratta som galningar tillsammans åt livet och åt allt möjligt.

Men genom årens lopp har det många gånger blivit missuppfattningar mellan oss. Jag har oftast inte förstått någonting, men hon har blivit sårad/ tagit illa upp för det ena och det andra. Hon kunde ringa mig flera veckor efter händelsen som gjort henne sårad (när jag undrat varför hon varit distansierad) och tagit upp det hela med mig.. Ofta var det efter jag ringt henne och frågat om hon varit arg för något. Och när hon förklarat har jag blivit förvånad över saker hon tagit illa upp för och inte förstått hur hon kunnat reagera så.

Nu har hon tagit avstånd ifrån mig i närmare ett år p.g.a. en händelse som jag tyckte det var en vanlig diskussion, men som hon blev jätte ledsen för det har hon förklarat efteråt. Jag har försökt förstå fast det har varit svårt för mig. Jag har föreslagit många gånger att vi ska ses och prata om det hela. Men hon verkar inte vilja det. Varför kan man inte bara ha en öppen, rak kommunikation och reda ut saker och ting? Hon bjöd nyligen in mig till en social, lite mer distanserad grej som massa andra människor skulle komma på också.. men jag tyckte det skulle kännas konstigt att komma på det om hon inte ens vill träffa mig och prata.. Jag tycker det känns konstigt att gå ifrån att vara nära vänner till att vara ytliga bekanta på sociala grejer, skratta och bara låtsas som ingenting (om det nu var hennes tanke vilket jag gissar).

Det är svårt med relationer.. Men jag måste bara följa mitt hjärta och det som känns bra för mig. Om någon annan inte ”klarar av” mig, inte kan acceptera mig som jag är och inse att jag bara vill mina vänner väl så kanske det bara är att acceptera. Kanske bäst att bara inse att det blir för knepigt och jobbigt att umgås, eller att det inte går överhuvudtaget och istället odla de vänskapsrelationer som känns bra och bara flyter på lätt. Fast det är inte helt lätt när man är fäst vid vissa människor.

Eller vad säger du? Hur funkar dina vänrelationer?

Skapar draman i huvudet

Jag och min systerson Lukas och Wille i mitt knä.

Ännu en dag är snart till ända.. Det har varit en mysig dag och vi hade en rolig middag – en av de sista nu med storfamiljen.

Jag med min storasyster Kicki Theander och hennes son Marcus.
Jag med barnen på Lollo och Bernie cirkus. De tyckte det var superspännande (första gången de såg dom var de nog mest rädda för dom).

Efter middagen fick barnen titta på Ipad så jag fick vara med och spela kort med de andra för en gångs skull. Jag fick rusa lite fram och tillbaka och se till barnens olika viljor, men det gick i alla fall att vara med en omgång på Plump, så det var kul.

Fokade på sin Mickey Mouse.
Laura koncentrerad.. Kolla hennes skor – rätt coolt jag köpte dem innan jag fick Wille som en affirmation för att få barn och nu har mitt andra barn Laura dessa på sig. Läkarna sa att det skulle bli väldigt svårt. Snacka om bevis för att affirmationer funkar! )

Känns som det har varit en bra grej det här för vår storfamilj och sammanhållningen i ”klanen” (som pappa brukar säga). Roligt att kusinerna fått ses och umgås så mycket.

Wille och kusin David tar sig ett sent eftermiddagsdopp. 

Efter-pool race..

Känner skönt nog att jag lugnat ner mig, slappnat av och blivit av lite med Stockholms-tempot och stressen. Bävar lite för att åka tillbaka till ett vintrigt, ”hårt” Stockholm.. och disk, tvätt, vinteroveraller o.s.v. Jag har tyvärr en tendens att gå in i stress alltför lätt och då kan jag bli lite hetsig/”rivig” på grund av det. Har i stort sett lyckats släppa taget om alla känslor som nyss kändes rätt ohanterliga.. då kan de försvinna ibland.. Jag är väl en total ”känslomänniska” som har en tendens att skapa väldigt stora ”draman” i mitt huvud emellanåt. Sen några dagar senare, som nu kan jag undra vad det var jag jagade upp mig om/ fått så mycket ångestkänslor av.

Känner du igen dig kanske? Kommentera gärna. Hoppas du har det bra, kram!

Gladast för 2016, Vad kan jag bli bättre på 2017? Dina listor?

Funderade lite på året som gått. Det har varit ett intensivt år men våra små barn. Det har verkligen varit en kamp ibland och nästan ”ett överlevnadsläge” här hemma emellanåt p.g.a. flera olika omständigheter.

Har ibland drömt mig bort till när jag blir äldre och får lite mer egen tid och bara kan hitta sig själv igen. Men när jag tänker efter var jag verkligen redo att ”släppa mig själv” ändå, när jag blev mamma och få en ny dimension av livet så att säga.. som det ändå innebär.. Det blev tråkigt att bara ta hand om sig själv hela tiden tyckte jag. Men det ena ska väl inte behöva helt utesluta det andra i längden.

På jobbfronten har jag efter alla mammaledigheter tänkt att jag ska ha ett ” fast jobb” istället för att var egenföretagare. Jag provade på det en tid vilket var delvis kul, men fick inte fortsätta där så har sen sökt en del nya jobb, men det har inte känts som jag kommit loss med det/ inte känt mig helt motiverad.. OCH så har jag börjat blogga med hull och hår! Och har kommit på att det verkligen är min grej och något jag vill fortsätta med och tror jag kan bli riktigt stor inom bloggvärlden faktiskt! 🙂

Här några listor för 2016, 2017. Det var ganska skönt och gav lite ro att spalta upp lite för min egen skull. Gör det du också vetja! 

Det här är jag gladast för 2016

Att jag hela tiden får öva mig på att bli en bättre mamma

Att jag har två underbara, roliga barn

Att jag börjat blogga och fått bra respons på det

Att jag fått odla vänskapsrelationer och fördjupa några ytterligare

Att jag hela tiden gör så gott jag kan

Vad kan jag jobba på 2017?

Försöka bli en ännu mer mjuk, tålmodig och kärleksfull mamma

Ta hand om mig själv bättre

Prioritera träning mer och försöka minska på onyttigheterna (fast är redan sugen på semlor typ så vi får se hur det går.. haha)

Inte vara så på defensiven i relationer – inte reagera så mycket på allting/ tolka saker och ting negativt om det inte är det (blir svårt men man kan ju alltid försöka)

Ev. gå till någon KBT-terapeut för att se klarare på saker och ting, utvecklas mer som människa

Ta mer actions som kommer skapa mig den livssituation jag vill ha

Fortsätta jobba mot mina personliga mål – t.ex. bli helt kreditvärdig enligt bankerna

Hjälpa andra lite mera t.ex. inom personlig utveckling (pro-bono)

Hurtfriska fasader

Har faktiskt känt mig deppig från och till rätt länge

Kanske beror det på att jag är slutkörd, stressad och lite orolig för att jag inte har ett ”vanligt fast jobb” o.s.v. Men tror även det beror på mörkret faktiskt. Jag blir nästan rädd när jag kör och tittar ut och ser hur mörkt det är nu.. Det är något läskigt med mörkret som gör att man känner att man inte har kontroll på något konstigt sätt. Och det kanske inte är så konstigt att man kan bli trött och lite down när man ser prognosen för imorgon:

Fredag, 30 december 2016, Soluppgång i Kungsholmen, Stockholm 08:45 Solnedgång 14:57 (!)

 Men ändå är det så att det på något sätt förväntas att man ska hålla den där ”vinterhurtiga äppelkindsglada fasaden” och säga åh vad underbart med vinter och alla årstider har sin charm o.s.v. Det känns på något sätt tabu att säga att man inte gillar vintern och mörkret, som till stor del är fallet för mig. Fast självklart finns det finare, ljusare vinterdagar som kan kännas rätt ok för mig också.
Är hursomhelst fett tacksam att vi kommer åka en vecka till ljuset och lite mer värme här snart. I so need it! Extra mycket i år av någon anledning känns det som. OCH det kanske låter patetiskt/småbarnsfamiljsaktigt men en av de största vinsterna med att åka bort är att slippa alla tråkiga hemmasysslor som att laga mat, diska, tvätta och städa! I.o.m. att vi troligen knappt kommer lämna hotellet ändå med våra två små så har vi beställt all inclusive. Även om jag inte är den som bälgar i mig alkoholhaltiga drycker mm så gillar jag att slippa ta upp plånboken större delen av resan, slippa hålla på med notor, och bara ta för mig av vad jag vill när jag vill känns så skönt och lyxigt!
Så jag härdar ut några dagar till och inser att jag vill och behöver göra det till en del av min livsstil att göra resor, kanske t.o.m. jobba lite utomlands också så småningom.
Hur känner du inför vintern? Mår du bra i den här årstiden?

Oh! Vad ska jag välja!?

Jag står i ett vägskäl och måste bestämma mig för om jag ska fortsätta söka intressanta jobb eller om jag ska starta upp min ”gamla firma” Ribbing Styling som jag haft vilande ett tag. Det skulle jag då troligtvis göra med en samarbetspartner. Vi skulle köra inrednings- och homestaginguppdrag ihop och vem vet kanske kan bli några avstickare som att göra kläder! Vore fantastiskt roligt! (Vill såklart fortsätta blogga också! :))

Man ska ju GO för sin NR 1 på alla livets områden brukar jag själv säga till andra! Haha. Lättare att ge andra råd ibland.. Hm svårt när jag väl är så här mellan jobb (förutom att jag renoverar en lägenhet som snart är klar) då blir det svårt för det finns ju så mycket att välja på – allt mellan himmel och jord typ.. Och så vill man ju välja rätt och inte fel. Livet är faktiskt inte så långt så man vill slösa det på att inte riktigt vara ”på sin rätta plats” (vad nu det är..) och inte riktigt göra det man vill.

Att vara anställd har ju många fördelar som mer trygghet, mer pengar som går till pension automatiskt, betald semester o.s.v. Men å andra sidan är det självklart mer inrutat, styrt, oflexibelt och så måste man ”tampas” med att en chef d.v.s. någon annan ska säga till en vad man ska göra mm. OCH så får man inte hela lönen för mödan, som man får när man är sin egen, utan det mesta går såklart en förbi och går till företaget man är anställd av..

Ja, det var lite funderingar. Hur tänker du kring detta? Vågar du ta risker i arbetslivet?

Känslostormar!

Ibland undrar jag om jag är världens mest känslofyllda människa.

Så har det känts idag i alla fall. Jag är väldigt – troligen för uppmärksam på andra människor och när de inte verkar tycka om mig. Idag kände jag mig väldigt sårad av en annan människa och kände mig så ledsen att jag lika gärna kunde börjat storgråta..

Undrar ibland om jag har mer känslostormar än andra människor – eller är det så att många andra trycker ner/bort sina jobbiga känslor? Kanske håller de sina känslor i schack, håller upp sin neutrala ”mask” genom att dricka lite extra alkohol/ ta någon annan form av drog/äta massa godis? Jag är i alla fall stolt över att jag idag kan berätta om mina känslor blir sårade av någon. Jag måste, annars spricker jag känns det som.. Om de tycker mindre om mig/tycker jag är jobbig på grund av det så får det vara så. När jag står upp för mig själv på det sättet och tar mina känslor på allvar kan jag släppa det oftast och gå vidare, även om jag fortfarande kan känns mig lite ledsen. Ja det var lite juldagsfunderingar. Vad tror du om det här?

Ber om hjälp!

Jag ber Universum om hjälp med de delar i mitt liv som inte funkar/ inte känns bra. När jag gjort mitt bästa och funderat på vad som är ”min del” i saker och ting och i mina relationer och tagit ansvar för det måste jag sen ”lämna över” resten till min goda starkare kraft.

Jag ska också nu affirmera och tacka för den perfekta lösningen på det här problemet. Jag är väldigt redo och mottaglig för en lösning nu! (hoppas Universum hör mig nu! :)) Den här frasen är himla skön att luta sig mot när det blåser: ”bakom varje problem finns en perfekt lösning som väntar på att visa sig i all sin glans”. Underbar va?

Jag är också tacksam för att jag har fina vänner som finns där för mig och som hjälper mig också. Jag försöker vara öppen om allt som händer i mitt liv. Eller i alla fall dela/ bolla allting som är jobbigt med någon löpande. Och jag finns såklart där för dom på samma sätt.

När rädslor dyker upp kan jag be min högre kraft befria mig ifrån dessa rädslor eller så kan jag affirmera. Eller göra både och. Exempel på en ”rädslo-dödande-affirmation” är ”jag släpper taget om min rädsla och fylls med värme, trygghet och kärlek. Tack för att mina goda önskningar förverkligas nu. Jag förstår att Universum är på min sida och önskar total kärlek, lycka, harmoni och allt livets goda för mig. Tack Universum för det!

Ja det var lite som jag behövde påminna mig själv om idag och fint att få dela det med dig. Välkommen att ge dina speglingar på detta. Kram

Hela världen står öppen för mig!

Varit på ett givande möte och blev bjuden på en fin lunch nu av mina kanske blivande business-partners. Exciting! 🙂

Oj vet inte, helt plötsligt känns det som det finns så otroligt många möjligheter när det gäller vad jag ska jobba med så det blir svårt att välja!

Antingen drar jag igång business inom inredning, styling, ev. design av kläder med en partner eller så hittar jag något roligt halvtidsjobb som anställd.. Och fortsätta med bloggen vill jag såklart göra! Det känns verkligen som min grej. Och skulle kunna utveckla frilansjournalist-grejen och göra spännande intervjuer med intressanta personer.. Jaja, jag får nog fundera och sova lite på saken tror jag. Hur som helst kommer det bli bra.

Är du nöjd med det du jobbar med eller skulle du vilja förändra någonting/drömmer du om att göra någonting annat? Ser du att om du öppnar upp för möjligheterna finns de överallt och livet blir så spännande?