Insikter och djupa befriande tankar

Wille ser ut som stora kilen nu med skjorta och sin korta nya frilla 🙂
Vi har påskpyntat och laura har såklart som alltid ritat/målat. Barnen är väldigt excited över att the easter bunny kommer med ägg med godis och små presenter till barnen 🙂

Tar igen mig lite mentalt efter en återigen rekord-intensiv barnhelg. Det känns som livet som en separerad småbarnsmamma är både det bästa och det sämsta av två världar. På ett sätt är det lyx för man får tid att ta igen sig de dagar man inte har barnen och kan göra ”vuxen-grejer”, ha hobbys, jobba sent, träffa vänner o.s.v. UTAN dåligt samvete. Det fanns i stort sett inte på kartan när jag var sambo. Även om jag inte var det, kände jag mig alltid ”klockad” och fick lite skuldkänslor för att jag lämnat sambon och barnen i sticket.. Fast självklart är det värsta att det är så förbenat intensivt när man väl har barnen och att man kan sakna dom när man inte har dom på flera dagar. Ikväll har jag dock faktiskt hittills bara i stort sett njutit av att vara själv och kunna gå på min gospelkör och sjunga och ha det bra.

Laura lyrisk över sitt ”smink”. Hon har här målat sig själv till katt. Ganska duktig tycker jag helt opartiskt för att bara vara tre år 🙂
Barnen laddade för kalas.
Skorna skulle på också ja.. Lilla älsklings-gumman.
Laura smakar godiset från fiskdammspåsen.. Nöjd 🙂

 

Kul med kalas och utklädda barn 🙂 Wille ville dock hoppa ur sin spiderman outfit före kalaset..

Sen var vi på en dansaktivitet som barnen nu går på.

Har varit intensivt med jobb och jag har flera parallella inrednings- och renoveringsprojekt som jag jobbar med. Himla roligt mitt jobb måste jag säga..

SÅÅÅ coola speglar med lite typ spray-paint på (ser det ut som).. vill ha! Fint att inreda/dekorera med mycket speglar.

Är tacksam att jobben faktiskt bara trillat in sedan jag startat upp nu ett drygt år sen. Är väl bara att fortsätta affirmera att det fortsätter så. Som egen företagare har man fördelen att inte ha en chef som säger till en vad man ska göra eller att man måste sitta på ett kontor och jobba ett exakt antal timmar.. Men allt har såklart för- och nackdelar. Jag jobbar rätt mycket själv och spenderar min mesta tid i bilen på väg till byggvaruhus och inredningsbutiker runt hela stor-stockholm.

Ibland kan jag sakna gemenskapen av många kollegor på samma ställe, gemensamma fika-pauser, julfester o.s.v. Som tur är är jag medlem i väldigt många olika gemenskaper utanför jobbet. Har hört att de som är lyckligast är de som tillhör flest antal grupper. Antar att det är för att många känner sig ensamma om de inte tillhör grupper. Jag går på flera grejer inom självutveckling/andlighetsområdet, kören, träffar min ursprungsfamilj o.s.v. Har kommit på att jag ibland har kunnat falla in i en sorts ”självcentrering” där jag säger till mig själv att jag inte har ”rätt” personer att umgås med och kan även tycka ditt och datt om människor. T.e.x. kan jag störa mig på ”för allvarliga människor”, som verkar sakna humor/tar livet och sig själva på alltför stort allvar, eller typ inte möter min glädje eller typ skrattar åt mina otroligt roliga skämt 🙂

Pyssel med barnen.

Det är såklart mänskligt att vi att vi alla kan ”haka upp oss” på saker hos andra. Men det bästa är väl såklart att försöka se det bästa hos andra och att tänka att de människor som är i ens liv är där av en mening och om det var meningen att andra människor skulle varit i ens liv då skulle de vara i ens liv. Och det är mycket upp till mig att vara öppen för det fina upplevelser som jag blir inbjuden till. Jag måste också ta initiativ till saker jag vill. Har kommit på att jag ibland inte är så bra på det (fast jag inte tänkt på det innan). Ibland om man är inte små svackor kan man dras till tänket att varför man själv inte har det liv man ”borde” ha eller gå in på anledningarna till att man själv är lite av ett ”ufo”, olik andra o.s.v. I själva verket är det kanske så att allt är precis som det ska vara? Och att vi själva och våra liv är precis som de ska också och vi är inte så konstiga eller unika som vi tror? Tror det är så att vi alla mår bra av att släppa vår ”själv-bubbla” och istället ”rikta oss utåt”. Tänka – vad kan jag ge andra, behöver någon min hjälp kanske? Kan jag bidra med något? Även om jag nu inte har jättemycket energi över efter jobb och barn så finns det alltid små saker jag kan göra för att få någon att må bättre, underlätta för andra där jag kan och så.

Jag i gospelkören Immanuel Gospel.

Ja, det blev ett lite udda blogginlägg kanske, men hoppas det gav dig något eller att du kände igen dig i något i alla fall 🙂