Ingen idé att debattera med hysteriska 2-3-åringar

Oj ännu en ”rivig” (för att använda vårt typiska uttryck) kväll är snart tillända. Jag hämtade barnen lite tidigare från dagis. Det är en kamp att bara få med sig Wille och Laura med alla Willes grejer upp till Lauras avdelning och sen samla hennes grejer, samtidigt som de springer omkring överallt, vägrar klä på sig, ”vill inte ha jacka/overall” etc..

När vi till slut tog oss därifrån (jag fick typ släpa Laura) kom jag på den lysande idén att och gå till affären med dom. De vill gärna komma iväg på saker och Wille har börjat vilja följa med överallt (han bröt ihop för att pappa gått till sop-/recycling-rummet utan honom idag t.ex.). Det var rätt bökigt i.o.m. att vi har typ det minsta ICAt i Stockholm här.. Smala gångar att dra dubbelvagnen i med två barn och en korg och ta varor osv..  Men gick iofs över förväntan mycket p.g.a. Wille somnade och för att en typ 25-årig ”ängel”-kille var så snäll och hjälpte oss med flera grejer under besöket (gulligt).

image

Barnen turades om att få utbrott ända från hämtning till läggdags egentligen. Typ ett skämt igen, favorit i repris. Gick inte att ha ”mamma och Wille-time” som vi skulle p.g.a. Laura då var i upplösningstillstånd och det var inte tal om att göra hemmagjord Granola med dom som jag ev. tänkt.

Känner ändå att jag/vi klarar barnen bättre nu, att vi har lite mer distans till deras skrik och bråk, att välja att inte gå in i det. Att börja debattera med hysteriska 2- och 3-åringar ger ingenting. Skönt, är rätt slut nu, men har ändå kunnat hålla lugnet. Vår strategi vi fått lära oss att vara ”tröga” och inte reagera så mycket på de beteende vi inte vill ha (t.ex. när Wille slänger grejer/sopar ner dom på golvet), har fungerat tror jag, tack och lov. Vi kanske ändå kunnat vända utveckligen – eller stoppa den ifrån att gå åt fel håll. Ger vi energi till det negativa, får vi ju bara mer av det.

När barnen lagt sig till slut tittade jag och Mange lite dokumentären ”Pappas flicka” om Svartenbrandt och hans dotter Jackie. Väldigt gripande och hemskt att inse hur fruktansvärt hemsk Jackies uppväxt och liv varit med en sån pappa. Fick tårar i ögonen flera gånger.. Mange som är ett Eccard Tolle-fan tyckte jag gödde min inneboende ”smärtkropp”. Tolle menar ju att vi har en kollektiv smärtkropp som vi gillar att vältra oss i, som är en del av ”egot” och typ det är anledningen till att människor vill se hemska, tragiska filmer osv (kan förklara det mer en annan dag). Jag tyckte iofs inte jag gjorde det här. En sån här dokumentär har ändå funktionen att ge oss insyn i hur olika människor har det, olika livsöden typ. Det kan ju ge en ökad förståelse och tolerans människor emellan, och självklart också göra att man känner tacksamhet för att man själv haft en så mycket bättre uppväxt.

img_7461

2 thoughts on “Ingen idé att debattera med hysteriska 2-3-åringar

Comments are closed.