Jag skulle vilja vara en bättre människa..

Jag skulle vilja vara en bättre människa. Skulle vilja alltid vara tålmodig och lugn mot min omgivning. Jag skulle vilja alltid vara mjuk och förstående och aldrig höja rösten mot barnen eller andra runtomkring. Jag skulle önskat att jag aldrig var arg på människor runtom i samhället, i trafiken och att jag inte skulle bli stressad av när servicefolk missförstår mig eller är långsamma. Jag skulle vilja aldrig vara avundsjuk eller missunnsam. Jag skulle vilja att att jag aldrig var misstänksam eller skeptisk mot människor.

Det är bara att det är inte det lättaste att vara småbarnsmamma som ska jobba heltid, sköta hem, relationer, allt praktiskt, allt socialt, försöka få till träning o.s.v., o.s.v. Jag har så mycket att göra att det är svårt att inte gå in i stress och när man går in i stress kan det lätt till ilska, irritation snarare än förståelse och tolerans som jag såklart försöker eftersträva. Det tillräckligt jobbigt för oss när barnen är helt ohanterliga på en restaurang. Då är det ibland svårt att förstå och känna sig kärleksfull mot människor runtom som ger menande blickar, suckar eller skäller ut oss.

Eller när man på ett lekställe sitter precis bredvid en familj där kvinnan bär slöja.. och man ska bara låtsas som ingenting.. nej man ska här i Sverige tycka att Ånej detta är inte kvinnoförtryck, absolut inte. Hon har nog helt valt detta helt själv. Hennes man som sitter bredvid henne är säkert snäll och har säkert ingen makt över henne eller styr över henne på något sätt.. Men, jag tycker det är svårt ibland.. Jag blir arg/irriterad å hennes och hennes barns vägnar och tycker synd om dom.

Jag får väl bara inse att jag är en människa (och m.a.o. inte en Gud) d.v.s. jag har fel och brister och gör hela tiden så gott jag kan. Men sen kan jag ju sträva efter att ha en kärleksfull och tolerant inställning och så försöker jag ”städa upp” genom att gå tillbaka och be om ursäkt och erkänna det jag gjort som varit fel.

Ja, det var det som kom upp idag. Jag antar att jag ev. kommer bli både gillad men också utskälld för att jag säger det jag tänker – vilket (inte för att vara självgod) de flesta inte gör.. Och jag tycker vi ska ha yttrandefrihet i det här landet och att man inte alltid bara ska behöva rapa upp det totalt politiskt korrekta. Vad är det för mening att säga något om man bara härmar det en massa andra säger och bara säger det som anses vara ok för andra? Eller på sin höjd kanske man säger något till sin partner men absolut inte till andra utanför, för vad skulle de tycka då!? Vad säger du om det här? Kanske känner du igen dig? Kram